Själens dilemma.

Fri men ensam. Älskad men bunden.

Det spelar ingen roll hur jag vrider och vänder på det. I slutändan så känns det ändå alltid, ALLTID som om jag bara söker mig till folk för att inte vara så fruktansvärt ensam att det känns ända in i själen. Men vilket alternativ är bättre? Finns det ens ett bättre alternativ? Okej att man måste offra någonting för att vinna något annat, och att alla mynt har en baksida, men måste det kännas som något så hemskt vad man än väljer?

Ibland vet jag inte vad jag vill. Ibland känns det som om andra kan ha det så lätt på den fronten, men jag tvivlar på det, utan gissningsvis så stöter alla på samma dilemma förr eller senare. Antagligen ser man väl som alltid bara det man vill se, det som känns bäst att tro på helt enkelt. Att allting är som i sagorna. Hej och hå, reality check nästa.

Jag skrev den här dikten vid en liknande tid. Den är lika aktuell nu som då.


en gång i tiden
målade jag dig en bild
en naken sanning
fast ändå
klädd i ord
ord som med allt annat
ej kan kompensera
för det vi är
och det vi gör
"jag älskar dig"

men nu
när allt är sagt
ska jag fly
mot ett bättre imorgon
för idag ser inte lika ljust ut
som igår en gång gjorde

Kommentarer
Postat av: sandra

Riktigt bra dikt faktiskt.

2008-02-16 @ 17:51:03
URL: http://pixelate-me.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0