Nyårslöften
I brist på annat kommer här något som jag skrev förra året vid ungefär samma tid på året som nu, men som inte hamnade här så att säga. I övrigt finns det inte mycket att säga förutom att BTH är en hallick (med en jävligt dyr pälsrock på sig och extra fin fjäder i hatten) och jag är dess bitch. Aja, bara ett år (eller två) kvar. :) Enjoy!
Tack så jävla mycket för informationen Aftonbladet, ni kommer antagligen aldrig upphöra att vara värdelösa!
Jag förstår mig verkligen inte på nyårslöften. Visst är det intressant att det ska krävas en speciell högtid som vi har infört själva för att man ska kunna lova något som man i nio av tio fall ändå inte klara av att hålla? Till råga på allt beskriver Liftarens Guide till Galaxen nyårslöften som "I stort sett menlösa." (nåväl, nästan i alla fall); ännu en anledning att hata dem!
Bakgrunden till nyårslöften sträcker sig ända tillbaka till år 153 före Kristus, då Janus, en slags gud enligt romarnas mytologi, placerades på deras tidskalender. Enligt deras tro kunde Janus både se tillbaka på händelser i dåtiden och även in i framtiden, och blev därmed romarnas symbol för olika former av löften inför det nya året. Romarna sökte också i samma veva förlåtelse från sina fiender, och utbytte gåvor mellan varandra.
Så, det här är alltså inte direkt någon ny företeelse. Som sagt så känns det rätt konstigt att det ska krävas en högtid för att man ska kunna förmå att lova sig själv något. Detta kan jag dock ha överseende med, traditioner är ju trots allt mysiga och de gör oss till lite mer intelligenta varelser (allting är relativt dock, haha) än alla andra djur. Det är dock en annan sak som gör mig förvirrad...
Av de jag känner som har avlagt ett nyårslöfte så har åtminstone 9 av 10 lovat sig något åt det här hållet:
Skaffa en egen lägenhet (flytta hemifrån helt enkelt).
Skaffa ett jobb.
Skaffa en pojk/flickvän.
Vad ska man säga? Seriöst verkligen... Om man nu ska önska något, måste man verkligen önska det mest triviala på hela jorden som man kan komma på?
Alla vill ha en egen bostad.
Alla vill ha pengar.
Alla vill ha någon att dela livet med.
Vad hände med att vara unik? Varför inte önska något i stil med "Jag ska bli grym på att spela piano!", "Jag ska fan inte äta en enda falukorv på hela året!" eller klassikern "Jag ska besöka min mormor minst en gång i veckan så att hon inte känner sig ensam!" (hmm, det där sista kanske är något att fundera på för egen del)?
Jag önskar verkligen att fler människor hade några sköna, annorlunda mål med sitt liv. Det är inget fel att leva sitt liv tillbakadraget utan att göra några stora avtryck på jorden, men samtidigt förstår jag inte hur man kan vara lycklig om man inte ens försöker. Sträva inte efter att vara som alla andra; ett litet ynka kugghjul i en maskin som aldrig stannar. Do something!
Tack så jävla mycket för informationen Aftonbladet, ni kommer antagligen aldrig upphöra att vara värdelösa!
Jag förstår mig verkligen inte på nyårslöften. Visst är det intressant att det ska krävas en speciell högtid som vi har infört själva för att man ska kunna lova något som man i nio av tio fall ändå inte klara av att hålla? Till råga på allt beskriver Liftarens Guide till Galaxen nyårslöften som "I stort sett menlösa." (nåväl, nästan i alla fall); ännu en anledning att hata dem!
Bakgrunden till nyårslöften sträcker sig ända tillbaka till år 153 före Kristus, då Janus, en slags gud enligt romarnas mytologi, placerades på deras tidskalender. Enligt deras tro kunde Janus både se tillbaka på händelser i dåtiden och även in i framtiden, och blev därmed romarnas symbol för olika former av löften inför det nya året. Romarna sökte också i samma veva förlåtelse från sina fiender, och utbytte gåvor mellan varandra.
Så, det här är alltså inte direkt någon ny företeelse. Som sagt så känns det rätt konstigt att det ska krävas en högtid för att man ska kunna förmå att lova sig själv något. Detta kan jag dock ha överseende med, traditioner är ju trots allt mysiga och de gör oss till lite mer intelligenta varelser (allting är relativt dock, haha) än alla andra djur. Det är dock en annan sak som gör mig förvirrad...
Av de jag känner som har avlagt ett nyårslöfte så har åtminstone 9 av 10 lovat sig något åt det här hållet:
Skaffa en egen lägenhet (flytta hemifrån helt enkelt).
Skaffa ett jobb.
Skaffa en pojk/flickvän.
Vad ska man säga? Seriöst verkligen... Om man nu ska önska något, måste man verkligen önska det mest triviala på hela jorden som man kan komma på?
Alla vill ha en egen bostad.
Alla vill ha pengar.
Alla vill ha någon att dela livet med.
Vad hände med att vara unik? Varför inte önska något i stil med "Jag ska bli grym på att spela piano!", "Jag ska fan inte äta en enda falukorv på hela året!" eller klassikern "Jag ska besöka min mormor minst en gång i veckan så att hon inte känner sig ensam!" (hmm, det där sista kanske är något att fundera på för egen del)?
Jag önskar verkligen att fler människor hade några sköna, annorlunda mål med sitt liv. Det är inget fel att leva sitt liv tillbakadraget utan att göra några stora avtryck på jorden, men samtidigt förstår jag inte hur man kan vara lycklig om man inte ens försöker. Sträva inte efter att vara som alla andra; ett litet ynka kugghjul i en maskin som aldrig stannar. Do something!
