Självförtroende och state of mind
Jag märkte att jag hade gnällt lite (åtminstone indirekt) över tomhet i själen i det senaste inlägget. Jag har alltid försökt täppa igen det här hålet med olika saker, som att ta upp min tid med saker som jag har kunnat bli bättre på, eller med allmän kontakt med människor. När inte det har funkat har jag vänt mig till gud. Inget av detta har direkt hjälpt särskilt mycket på det stora hela förrän jag insåg en sak.
Alla människor har en tomhet i själen. Vare sig det är litet eller stort, så finns det där. Det finns alltid något man är missnöjd med, eller hur? Det är alltid en viss grej som känns totalt omöjlig att fixa i sitt liv och som man går och grubblar på till och från - tråkigt men sant.
När jag insåg det här så insåg jag också att det faktiskt är okej att inte sträva efter att vara fulländand, eftersom ingen annan är det ändå. Klart man kan förbättra sig i många avseenden, men poängen är att livet inte är en tävling där den som har samlat mest upplevelser vinner. Var nöjd med dig själv, och respektera hur andra personer lever sina liv. Meningen med livet är ju att ge livet sin egna personliga mening.
En annan sak som är värt att nämna är att det inte finns något rätt eller fel bara för att just du tycker det. För att ta ett exempel så är det exempelvis "fel" att killar använder smink, eller för att inte tala om ifall en annan kille skulle säga att en annan kille är snygg (då måste ju han vara bög)! Det roliga är att om man går tillbaka 100 år i tiden så var det istället så att en kille ansågs som konstig om han använde deodorant eller parfym av något slag. Idag är det tvärtom. För 50 år sedan var det okej att slå sina barn, och då ansågs det som rätt. Idag är det fel till den grad att du hamnar i fängelse. För 40 år sedan fick man inte se ut hur som helst. Nu för tiden har man foppatofflor på sig. Poängen är att åsikter ändras med tiden, ingenting är rätt eller fel i det stora hela bara för att massan i stort tycker det nu.
Dagens citat sammanfattar det jag precis har skrivit mycket bra:
There is no truth, only human opinion. Our inner strengths, experiences, and truths cannot be lost, destroyed, or taken away. Every person has an inborn worth and can contribute to the human community. We all can treat one another with dignity and respect, provide opportunities to grow toward our fullest lives and help one another discover and develop our unique gifts. We each deserve this and we all can extend it to others.
För övrigt är jag i desperat behov av bra musik. De flesta tips är uppskattade, gärna inom electronica-, metal-, rock-, eller singer/songwriter-facken. House, country och RnB undanbedes.
Jag ska definitivt ta och läsa det jag med sen, det kommer behövas har jag en stor känsla av ^^
För övrigt är det som alltid... den stora fåraflocken är ju "självfallet" de som 'alltid' har rätt *hosthost* -_-
... Nog för att jag kan finna det lite udda, men det är ju endast för att det är allt för få i min umgängskrets (vilken iofs inte är så jeffla stor, men ändå) som på killsidan sminkar sig. Men det är jag inte så värst emot ändå, för jag finner det bättre att man ser bra ut än tvärtom. Och parfymeriet ska vi inte tala om... Vill inte ens tänk tanken på hur det skulle dofta inne på krogen om inte deo fanns :S
hmm... I DnB-väg rekommenderar jag Vortex Involute om du inte redan har det albumet, i metalväg så blir det Sybreed & Poisonblack. Tito & Tarantula har jag för mig att du inte heller hört så mycket. Men va fan... jag kan ha fel åt helvitte här, min uppkoppling gör sig hörd som alltid på att jag inte får en syl i vädret på vad som är nytt -_-
Grejen är ju den att något anses vara fel så fort för få gör det, vad det än är. Så för att vända på det... om alla hade sminkat sig så hade du tyckt det var okej? Om ingen hade använt deo, hade du vågat använda det då, trots att du vet att du luktar bättre med det? Min filosofi är att jag gör saker så länge jag kan förklara varför det känns rätt att göra det; finns det inget resonemang bakom det hela så har jag antagligen gjort fel.
Poisonblack har jag hört (inte så tokigt), Tito & Tarantula var inte riktigt min grej. Det andra ska kollas upp.
njaa... även om alla inte använder det, finner jag det ändå ok... mig gör det inte nåt så länge personen i fråga inte överdriver likt en fjortis XD
Och för att gå på det spåret igen... hade alla killar sminkat sig hade jag bara funnit det tråkigt själv eftersom jag sällan pallar följa flocken -_-
LOL, hade jag vart den första killen som använt deo vill jag inte veta hur dan min popularitet blivit >.
Haha, nej, så mycket vet jag om dig. :) Men som sagt, vad du inte får glömma är som vi diskuterade innan att på den tiden ansågs det som konstigt av majoriteten, och därför hade du troligtvis med setts som konstig. Så frågan är om du hade gjort det i vilket fall (jag tvivlar på att jag hade det).
Du är vis Andreas-san. Jag håller nog med i princip allt du skriver.
Jag har förresten en uppsats pågång om moralisk relativism (alltså att det som är rätt att göra kan skilja sig lite beroende på vilken kultur man kommer ifrån). Den är fortfarande i startgroparna, men jag är själv väldigt nyfiken på hur det kommer att gå.
När det gäller musik så har jag lite singer-songwriters till dig. Antagligen så känner du igen dem sedan innan...
Ray Lamontagne, speciellt hans nya skiva "Till the sun turns black".
Damien Rice är ju en klassiker, om än lite dyster.
Ryan Adams är inte så tokigt att lyssna på heller. Exempelvis hans skiva "Gold".
För dig som tycker livet är sämre än igår, men bättre än imorgon" -
www.magnacartacartel.com
För musikens skull -
Hjälp dem!!
// Wilma
