Omge mig med vänner - lögner av skinn och blod

Om man flyr en sanning, lever man en lögn då?

Frågan är om det är en lösning egentligen. Det är bara det att när verkligheten tränger sig på och är för rå, för ocensurad - för verklig helt enkelt - som det ibland känns som det enda rätta att göra; att gömma sig bakom ett finmaskigt nät av jobb, vänner samt all form av ytlig underhållning som man kan komma på.

Detta är någonting som jag inbillar mig är helt mänskligt. De flesta gör det förr eller senare i livet, antagligen både en och 5000 gånger. Det är som om man inte kan acceptera sitt öde utan först måste ta något undermedvetet ställningstagande där hjärnan slutligen säger "Jag är ledsen, men nu har du inte mycket val än att ta konsekvenserna". Jag ser det här mönstret dagligen, var jag än går, i både mig själv och andra. Antagligen sitter du och läser det här nu just för att kunna fly din tråkiga vardag och förbereda dig mentalt för en betydligt jobbigare uppgift.

Då alla flyr sin egna verklighet förr eller senare finns det givetvis oändligt med sätt att göra det på. Man kan...

- Läsa en bok.
- Köpa ett husdjur.
- Se en film.
- Spela ett spel.
- Skriva inlägg om hur man flyr sanningen.
- Jobba.
- Knarka.
- Sova.
- Gå runt med en gasmask på stan.
- Dagdrömma.
- Umgås.
- Äta en morot.

Kort sagt kan man göra det mesta, så länge det INTE har med ens egna problem att göra. Det viktiga är väl helt enkelt att man tar tag i problemen man har så fort man kan (i den perfekta världen, host-host...), och om man nu inte kan det, så fyller man upp hjärnan med allt annat som går tills problemen försvinner helt automagiskt!

Tack för att jag har fått chansen att lyckas få dig att glömma dina problem för en kort sekund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0